Insatserna på sjuk- och hälsovård baserad på ”vetenskap och beprövad erfarenhet” inriktar sig i första hand på att hitta bot mot uppkomna åkommor en efter en. Detta medför att livet förlängs vilket innebär det att perioden av ohälsa förlängs. Idag är denna period i medeltal ca 20 % av livet. Av många skäl satsas det lite av offentliga medel och därmed också av läkemedelsindustrin på att upprätthålla hälsan. Hälsa är ingen sjukdom så det beviljas därför normalt inga anslag för sådant!!

Det är dessutom en extremt svår uppgift att studera hälsan eftersom det kräver uppföljning av befolkningsgrupper och deras levnadsvanor helst i flera generationer. Detta leder till att man blir hänvisad till att se på hälsan ”genom ett nyckelhål”, d v s man kan dra slutsatser utifrån någon detalj och beroende genom vilket nyckelhål man tittar kan man givetvis komma till olika slutsatser och detta känner vi säkert igen från hälsodebatten.

Man accepterar att det finns bot mot ohälsan när den uppträder utan att tänka på att behålla hälsan så länge det går.

Socialstyrelsen ansvarar för att allt skall följa ”vetenskap och beprövad erfarenhet” när det gäller sjukvård.

Eftersom det inte finns någon som på samma sätt ansvarar för ”vetenskap och beprövad erfarenhet” inom hälsoområdet så är givetvis området öppet för både goda och seriösa aktörer lika väl som mindre seriösa aktörer, det mindre seriösa smittar lätt av sig på helheten. Eftersom det inte finns något samordnande och offentligt ansvar så blir man utelämnad till egna eller ”självutnämnda experters” utvärderingar.

Det finns aktörer som t ex Föreningen för Integrativ Medicin (FIM) som är en förening av läkare som försöker få in en helhetssyn inom sjukvården men har ingen samordnande roll i likhet med socialstyrelsen